tisdag 13 mars 2012

Frånlandsvind

Glipan i persiennen avslöjar att morgonen bjuder på klarblå himmel och sol. En snabb kopp kaffe är allt jag får ner, ivern är stor att bege sig ut till havsbandet. Nere vid stranden kan jag konstatera frånlandsvind. Inte helt optimalt om man ämnar fiska från "vattensidan". Pontonbåt och flytring fungerar som bäst med vinden i ryggen, med fenorna till hjälp kan man då "hovra" över platserna och  armen får också hjälp med att leverera sträckta kast.

Denna dag blir ett trixande utöver det vanliga för att hamna rätt i positionen. Inte nog med att det blåser åt fel håll, det är dessutom kastvindar som rycker loss mig hela tiden. Pontonbåten är mycket mer vindkänslig än min gamla flytring.

Svetten lackar i den gassande solen och benen värker men under ytan fryser tårna till is i det drygt en-gradiga vattnet. Jag fiskar, så gott det går, igenom plats efter plats. Ingen aktivitet. Stendött. Jag börjar känna igen det slitsamma havsöringsfisket igen.

Vid lunchtid strandar jag båten mot en vassrugg med ett par snabba årtag. Inne under de höga vassstråna råder total lä och rena sommartemperaturen. Jag lutar mig tillbaks och drar fram, den på macken, inköpta BLT:en. En rejält flottig och dubbeldäckad macka som smakar plast. Kaffet är desto bättre. Fiskeivern har lagt sig och jag börjar fundera på att dra mig tillbaks till andra sysslor hemmavid. Jag har dessutom glömt solskyddsfaktorn i bilen.

Då händer det. En kraftig plog sveper plötsligt in mot vassen, in på halvmeterdjupt vatten. En tvär gir strax innan vassruggen intill mig och därefter en tung avslutande virvel. Pulsen går i taket. Fan, jag som redan gett upp. "Det kan vara gädda" tänker jag lite sådär svagt medans handen per automatik lösgör flugan från spöt. Löslina dras av rullen medans jag försiktigt puttar mig ut ett stycke från land. Kaffetermosen vickar till och lägger sig flat på akterdäck.

På fjärde eller femte kastet "i plogens riktning" suger det i. Tungt och segt. Gäddsegt. Snabbt är fisken uppe i ytan och rullar, som om den vill skingra mina tvivel. Det är en öring. Brun med stora fenor och elak käkkrok. Drillen blir som så ofta med vintertrötta besor - odramatisk men tung. En kort rusning kostar han på sig för att liksom visa vad han är kapabel till, sen glider han snällt in över håvkanten. Dryga 3 kg och bred som en oxe över nacken.

Även en utlekt krigare gör en fiskedag och efter att han simmat iväg mot djupare vatten bryter jag upp. Sätter locket på termosen och årorna i vattnet. 4 kilometers rodd till hemmahamn går som en dans, likt en tävlingsroddare på Themsen fräser jag fram medans tårna sakta tinar upp.

Alla besors favoritgodis - Pattegrisen.




5 kommentarer:

kobben sa...

Fiskesuget kommer som på beställning av dina rapporter. Grattis!

HaLster sa...

Tack kobben! Kul att kunna inspirera.

Frödin sa...

Grym rapport! och grattis till det färgade silvret! //Frödin

Karki sa...

Snyggt, som vanligt är du vass. Vågar du avslöja hur många år du har fiskat aktivt efter havsöring med flugspö?

HaLster sa...

Tackar ödmjukast för visat intresse!
Kul att du gillade rapporten Frödin.

Karki: Helst inte, det gör att jag känner mig gammal :-)
Men många kast har det blivit. Man måste nog vara lite galen för att hänga i och inte ge upp.
Denna blogg är ett av flera sätt för mig att fortsätta finna inspiration för detta fiske. Nya flugor och platser en annan. Tror inte en livstid räcker för att upptäcka alla de "spots" som finns därute bland de 24 000 öarna.

Mvh
HaLster