lördag 23 april 2011

Öringrally

Påskveckans första tur. Flytringen är med, målet är att fiska en större vårvik vars landtunga består av strandtomter. Inhägnade och mycket privata. När jag riggar kan jag konstatera att SMHI inte riktigt har givit mig en rättvis prognos. De fyra sekundmetrarna pålandsvind visar sig vara total bleke. Motivationen sjunker dramatiskt men å andra sidan, jag har stigit upp i ottan och tassat fram för att inte väcka resten av familjen. Det är klart jag måste göra ett försök.

Sakta glider jag ut mot frivattnet, matar ut ett tiotal meter lina, låter flugan släpa. När jag tillryggalagt ca. hundra meter viker jag inåt. Med ryggen mot land hör jag ett svagt smackande... snabbt vrider jag mig runt och kan se en vakring ebba ut ett tiotal meter ifrån flytringen. Jag får puls.
Första kastet går och flugan landar precis innanför vikens djupkant. Tre, fyra strippar - fast fisk!
Öringen är pigg och jag backar genast ut på frivattnet för att inte störa eventuella andra öringar. Drillen är njutbar och håvningen klockren. Dryga 60 cm och halvblank. Ett snabbt foto och sedan får den glida iväg, jag ser den simma en lång stund i det klara vattnet. Vilken start!



Jag vänder tillbaks till samma läge, denna gång lite närmare viken. Kastet går och denna gång landar flugan en bra bit in på vikens grundklack.
Samma procedur upprepas, några få strippar och det suger i igen. Ut på frivattnet. Denna öring är större och den bjuder upp ordentligt. Hoppar, rusar och avslutar med en klassisk rullning. I upphetsningen har jag ryckt upp kameran från ena sidofickan och skjuter av ett antal kort. Jag väger öringen i håven. 3,5 kg. Även denna är en påblänkare.


Nu inser jag att jag förmodligen har ett stim inne i viken. En beprövad metod i sådana lägen är att fiska flugan i full fart för att efter halva sträckan tvärstoppa och låta flugan droppa. Det lösgör öring från stimmet, ibland flera som tävlar om att komma först. Flugan jag fiskar har massor med action inbyggt, bland annat gummiben som faller ut förföriskt i stoppet.



Taktiken fungerar och huggen faller precis där jag vill. Fisket är på topp hela förmiddagen, ibland ser jag vak samtidigt som jag drillar. Jag får till och med en svag pålandsvind med tiden. Det kamouflerar mina förehavanden och ger sträck i kasten.

När jag bryter för lunch har jag landat fem öringar och tappat en. Endast en av öringarna kan betraktas som en blanking. Alla har legat runt 60 - 65 cm.

Efter en lång, solgassande stund på en klippa sjösätter jag mig själv igen. Nu har vinden ökat och jag har mina fyra sekundmetrar. Kasten går men inget händer. Öringarna har flyttat på sig. Jag sätter fart på simfenorna och rundar en udde, in till nästa vik. Någon timme går och till slut ser jag en svag virvel i ytan. Jag har skiftat till Pattegris och prickar virveln hårt. En stöt. Jag ökar farten. När jag skall lyfta för nytt kast kommer hugget.
Dagens andra riktigt blanka öring gör en tailwalk så det skvätter om det.


Dagen bjöd på ett sånt där fiske man, med lite tur, kan ha en gång per säsong.
För det är jag djupt tacksam.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Världens i särklass BÄSTA blogg!!!

Anonym sa...

Världens i särklass BÄSTA blogg!!!