söndag 1 maj 2011

Blankingar i solskenet

Efter en påskvecka med mestadels skygg fisk i det extremt klara vattnet vrider vinden den sista fiskedagen till nordost och lufttemperaturen sjunker något.
Om det är något som kan trigga havsöringen att börja jaga så är det sannerligen väderomslag, om än små och till synes obetydliga.

Med nordost öppnar sig möjligheten att fiska en speciell vik och jag är där vid morgonkvisten. Det är alltjämt en strålande sol på himlavalvet så 6,5 meter tafs och en diskret fluga, en sen-vår-fluga skulle man kunna säga, är apterat på spöt.

Vinden faller in i viken på bästa sätt och det är en njutning att se kasten sträcka ut. Jag fiskar en dryg timme innan första livstecknet efter en öring visar sig. En svag bula strax under ytan och ett silverblänk. Jag positionerar mig och lägger kasten i anslutning till platsen men inget händer. Så småningom lägger jag upp flugan för drift och börjar kicka mig längre in i viken och när flugan, igen, passerar platsen där öringen visade sig så hugger det hårt och distinkt. Upp i luften går en riktigt fin blanking. Jag paddlar ut på frivattnet och drillar. 52 cm och runt 1,5 kg, stålblank. Den går tillbaks.
En stund senare, på nästan samma fläck, hugger blanking nr 2. Denna ser ut och känns precis som den förra och drillen går fint. Klubban faller över en 54 cm och 1,7 kg superblänkare. Öringen får följa med hem och avnjutas färsk.


Efter lunchpaus går kasten över vikens tångruskor och sandrevlar lite lättare. Det är alltid så, man fiskar mer avslappnat efter att ha fått drilla och håvat. Jag byter fluga till en buskig, gråspräcklig och gummibensförsedd spiggimitation. Jag strular lite med knuten och flytringen driver iväg lite okontrollerat. När flugan sitter drar jag iväg ett 25 meterskast lite på måfå och börjar paddla mig tillbaks i position. Det är slack i linan och när jag så småningom får kontakt igen, för att börja dra in för nytt kast så drar det iväg i turbofart. Fast fisk!
Öringen känns riktigt stor och drillen ute på djupet blir lång och utdragen. Första håvningsförsöket misslyckas, det är svårt att bryta upp blanka öringar i toppform till flytringen. Jag går iland och landar på första försöket. Jag väger i håven, dryga 3,5 kg och stålblank. En av de finaste öringar jag fångat på mycket länge.

Innan jag packar ihop för dagen gör jag en sista raid in i viken och lyckas få ännu en blank öring på runt 50 cm, igen på den diskreta spiggimitation jag inledde fisket med.
Ännu en fantastisk dag i skärgården är till ända.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket fantastiskt fiske du hade medans jag satt hemma med bokföring och deklaration. Det var väl kall nordlig vind 1:a maj helgen?

/Zonker

HaLster sa...

Vinden vred tidvis mot nordost och det är en bra men sällsynt vind för den platsen jag var på.