onsdag 2 maj 2012

Vårflugor del 2 - Betesfisk

Senaste turerna har stavats B.O.M. Våren har exploderat och vattentemperaturerna har skjutit iväg. Runt sju grader har jag mätt upp på utsidor medan de inre delarna i vårvikarna legat kring 10 grader.
En ny fas av havsöringssäsongen har inletts, den svåra men "blanka" delen då man har chans på riktigt grov havsöring.

Den större öringen jagar nu för fullt bland strömmingsstimmen. Man kan grovt säga att de öringarna antingen är aktiva eller inaktiva/vilande. Det vanligaste knepet för att fånga någon av dem är att försöka på de inaktiva/vilande, antingen genom att ta dem innan jakten startar vid gryningen eller fiska på dem då de kommer in på grunt vatten om kvällen. Båda dessa strategier går att utföra med traditionella metoder, dvs. "vanligt" öringfiske.
De aktiva däremot är en annan femma. Den enda metoden jag känner till som fungerar på aktivt jagande strömmingsätare, är mete med levande strömming. Även trolling lär fungera hyffsat. Hur översätter man det till flugfiske? Parametrarna är många, dels att lokalisera öringen rent geografiskt - var simmar strömmingsstimmen och på vilket djup? Dels att presentera någon form av bete som bör ha tillverkats i ett flugbindningsstäd med bindtråd som minsta krav (att häkta på en levande strömming på en trekrok fäst på flugtafsen är nog inte "flugfiske").

Låt oss således börja vid flugbindningsstädet.

15 cm betesfisk.

3 kommentarer:

Karki sa...

Inspirerande läsning. Själv sitter jag och förvrirrar bort mig på sjökortet. Så många poteniella viloplatser - så lite fisketid.

kobben sa...

Snygg strömming. Har knåpat ihop några flash-varianter. Tänkte också prova denna:

http://www.youtube.com/watch?v=5YmaaTtrPbc&feature=player_embedded

Kanske blir för orörlig, det visar sig. Snart drar jag ut till stimmen.

HaLster sa...

@karki: Jag känner igen det fenomenet, sjökorten blir plötsligt enorma då man lyfter blicken från de vanliga "täta" hö-platserna och man börjar kolla mer på frivattnet. Det blir liksom lite för mycket.

@kobben: Det är just det - att inte få en för stel fluga trots storleken. Den jag visar på bilden är i huvudsak uppbyggd med whiting speyhackel i färgen grizzly. Å andra sidan vill man inte att flugan skall kollapsa och bli som ett streck i vattnet. Svårt, mycket svårt.