tisdag 22 januari 2013

Vinterleda

Vad gör man då vintern slagit sitt grepp om kustbandet, då havsöringsvikarna ligger stelfrusna och skären ute på fjärden omringas av drivis?
Och man dessutom inser att bloggen lider av svårartad stiltje sedan maj 2012?

Man sätter sig i flugbindarhörnan och skapar något storartat.

I den flugbindarhörna där jag under åtskilliga timmar genom åren snurrat ihop mina alster, utvecklat teorier kring kustflugfisket och närt mina drömmar om storöringen. Där dessutom nära nog hundra procent av min utrustning, för närvarande, ligger och dammar igen.

Här kommer inte vardagsstressen åt och här krymper världen ner till det mest väsentliga. Hörnan är min högst privata oas i tillvaron.





Tobis (Ammodytes tobiatus) är en av havsöringens viktigaste bytesdjur, i synnerhet om de finns i tillräckligt antal. Under senare delen av april börjar de röra sig alltmer kustnära efter en lång vinters dvala på djupare vatten och öringen jagar dem frenetiskt. Kusttobisen kan bli uppemot 20-25 cm men de flesta man stöter på är runt 10-15 cm. Färgskalan varierar men ryggen drar oftast mot olivgrönt, sidorna är pärlemorskimrande och buken vit. Den har långsmalt huvud och relativt små ögon med en avlång mun.

Det är lätt att imitera denna långsmala fisk, på krok och med moderna material men det är svårt att få imitationerna att uppträda på rätt sätt i vattnet. Att få dem att "simma". Under de senaste åren har s.k."Flatwing"- flugor blivit alltmer populära och fördelen med dem är den rörliga vingen som utgör tobisens profil/kropp.

För att göra en lång historia kort, slog jag mig alltså ned vid städet och mejslade fram en egen variant av Flatwing. Vingen/kroppen är uppbyggd av Whiting saddle-hackel, fyra vita, två olivgröna och en överliggande, ljusbrun. Däremellan har jag i respektive lager, bundit in 4-6 strån flashmaterial. Flugan är bunden på tub för att få kroken placerad så långt bak på flugan som möjligt (för att undvika att öringen bara nafsar) och framdelen är designad på ett sådant sätt att jag vid behov kan addera en så kallad "Magic head" för ökad rörelse.
Jag har således försökt eliminera de svagheter jag upplever att original-flugan har.



Naturligtvis sitter jag samtidigt och drömmer om att flugan skall ge mig brutala hugg från stålblanka öringar under en gassande vårsol och själva drömmandet, hur naivt det än ter sig, är minst lika viktigt som själva flugan i sig. Den får mig att uthärda drivis, snökanoner och mörka vintermånader.